Sidan publicerades senast 2009-04-24
Spara/dela med dig:
|
|
Ändrade regler för CFC-beskattning
Riksdagen har nu antagit vissa ändringar i CFC-reglerna i 39 a kap. inkomstskattelagen (IL).
De nuvarande CFC-reglerna (Controlled Foreign Company) trädde i kraft den 1 januari 2004. Syftet med CFC-reglerna är att förhindra eller försvåra upplägg som genom transaktioner med lågbeskattade utländska juridiska personer syftar till att minska den svenska skattebasen.
Inom EES-området kan dessa regler bara tillämpas på rent konstlade upplägg som sker i syfte att undvika den nationella skatt som normalt skall betalas (detta följer av vad EG-domstolen uttalade i sin dom den 12 september 2006, mål C-196/04 rörande Cadbury Schweppes plc). Av den nämnda EG domen framgår också att en skattskyldig skall ges möjlighet att visa att verksamheten i den utländska juridiska personen utgör en faktisk verksamhet. Den möjligheten har inte funnits enligt de hittillsvarande svenska reglerna.
CFC-reglerna innebär att en delägare i den utländska juridiska personen med lågbeskattade inkomster kan beskattas löpande för sin andel av det överskott som uppkommer hos den utländska juridiska personen. Beskattning kan ske oavsett om beloppet tas ut ur den utländska juridiska personen eller inte.
Med delägare i detta sammanhang avses en skattskyldig fysisk eller juridisk person som ensam eller tillsammans med personer som är i intressegemenskap med honom, direkt eller indirekt genom andra utländska juridiska personer innehar eller kontrollerar minst 25 % av den utländska personens kapital eller röster vid utgången av delägarens beskattningsår. Alla former av kontroll som innebär ett reellt inflytande på företagets agerande omfattas. Innehav av andelar i en utländsk juridisk person genom svenska handelsbolag likställs med direkt innehav.
Enligt huvudregeln (39 a kap. 5 § första st. IL) skall en nettoinkomst hos en utländsk juridisk person anses lågbeskattad om den inte beskattas alls eller beskattas lindrigare än den beskattning som skulle ha skett i Sverige om 55 % av nettoinkomsten utgjort överskott av näringsverksamhet för ett svenskt aktiebolag som bedriver motsvarande verksamhet i Sverige. Med den nuvarande svenska bolagsskattesatsen på 28 % innebär det en beskattningsnivå på 15,4 % (0,55 x 0,28). Det är bara sådana utländska juridiska personer som har en positiv nettoinkomst som kan ha lågbeskattade inkomster.
I 39 a kap. 7 § första stycket IL finns en kompletteringsregel enligt vilken en inkomst inte skall anses lågbeskattad om den utländska juridiska personen hör hemma och är skattskyldig i en stat som räknas upp i en särskild lista som fogats till lagen (bilaga 39 a IL) och som inte omfattas av i listan angivna undantag.
Särskilt undantag från CFC-beskattning görs för vissa stater inom EES-området. För dessa stater skall endast inkomst från koncernintern finansiering respektive försäkring kunna anses lågbeskattad.
Med anledning av den ovan nämnda EG-domen rörande Cadbury Schweppes införs nu en ny kompletteringsregel i den svenska lagstiftningen. Denna regel innebär att när ett lågbeskattat företag hör hemma i en stat inom EES-området skall delägaren inte CFC-beskattas om delägaren kan visa att det lågbeskattade företaget utgör en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs.
Det är delägaren som skall visa att förutsättningarna för att tillämpa undantaget är uppfyllda.
Uttrycket ”verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs” används inte på andra ställen i IL. Därför har lagstiftaren ansett det nödvändigt att ange i lagtexten hur bedömningen i huvudsak skall göras. Utgångspunkten skall sålunda vara att göra en helhetsbedömning grundad på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående.
En sådan objektiv omständighet är om det lågbeskattade företaget har egna resurser i form av lokaler och utrustning i etableringsstaten i den utsträckning som är nödvändig för dess verk-samhet. Ett minimum är normalt ett kontor och viss kontorsutrustning. Däremot behöver företaget inte äga den lokal där kontoret finns. Det är tillräckligt om företaget hyr lokalen. Syftet med detta är givetvis att särskilja så kallade brevlådeföretag där den utländska juridiska personen bara innehar en postbox i etableringsstaten, från riktiga etableringar.
En annan omständighet som lagstiftaren nämner är om det lågbeskattade företaget har egna resurser i etableringsstaten i form av personal med kompetens att självständigt bedriva verksamheten. Det lågbeskattade företaget skall alltså förfoga över sådan personal. Skälet till det är att dess verksamhet skall bedrivas i egen regi, utan inflytande av t.ex. personal hos det lågbeskattade företagets moderbolag eller något annat koncernbolag.
Ytterligare en omständighet som vägs in är om det lågbeskattade företagets personal självstän-digt fattar beslut om den löpande verksamheten och förfogar över likvida medel och annan lös egendom utan andra restriktioner än vad som är nödvändigt på grund av lagstiftningen i den stat där det lågbeskattade företaget hör hemma. Företaget får alltså inte bara vara ett skal för verksamhet som i realiteten bedrivs t.ex. i moderbolagets etableringsstat. CFC-bolagets personal skall i princip inte behöva inhämta beslut eller godkännande från något annat bolag i koncernen. Personalen skall också självständigt verkställa de beslut som fattas. Ett exempel på detta är att personalen skall kunna genomföra överföringar från bolagets bankkonto utan inblandning av moderbolagets personal.
Man skall emellertid godta tvingande restriktioner som CFC-bolagets etableringsstat uppsätter. Ett exempel från den svenska lagstiftningen på en sådan restriktion är bestämmelsen i aktiebolagslagen att bolagsstämman fattar beslut om utdelning.
När det gäller lågskatteländer inom EES-området så finns redan sedan tidigare en begränsning i CFC-beskattningen genom den kompletteringsregel som fanns sedan tidigare (se vad som sagts ovan beträffande kompletteringsregeln i 39 a kap. 7 § IL). Enligt den regeln skall endast verksamhet omfattande koncernintern finansiering och försäkringsverksamhet anses vara lågbeskattad. De ändringar som nu beslutats innefattar att denna inskränkning införs för ytterligare stater inom EES (Bulgarien, Cypern, Island, Marocko, Statsunionen Serbien-Montenegro och Ungern).
Vad som nu sagts innebär således att vad gäller t.ex. Cypern så är inkomst från verksamhet på Cypern inte att anse som lågbeskattad utom i de fall då det är fråga om inkomst från bank- och finansieringsrörelse, annan finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet. I de fall inkomsten kommer från någon av dessa sistnämnda verksamheter har delägaren möjlighet att visa att det lågbeskattade företaget utgör en verklig etablering och att verksamheten är affärsmässigt motiverad i enlighet med vad som sägs ovan. Härigenom kan CFC-beskattningen undvikas även om verksamheten är av detta ”kvalificerade” slag.
Lars Wessman
Advokat
De nuvarande CFC-reglerna (Controlled Foreign Company) trädde i kraft den 1 januari 2004. Syftet med CFC-reglerna är att förhindra eller försvåra upplägg som genom transaktioner med lågbeskattade utländska juridiska personer syftar till att minska den svenska skattebasen.
Inom EES-området kan dessa regler bara tillämpas på rent konstlade upplägg som sker i syfte att undvika den nationella skatt som normalt skall betalas (detta följer av vad EG-domstolen uttalade i sin dom den 12 september 2006, mål C-196/04 rörande Cadbury Schweppes plc). Av den nämnda EG domen framgår också att en skattskyldig skall ges möjlighet att visa att verksamheten i den utländska juridiska personen utgör en faktisk verksamhet. Den möjligheten har inte funnits enligt de hittillsvarande svenska reglerna.
CFC-reglerna innebär att en delägare i den utländska juridiska personen med lågbeskattade inkomster kan beskattas löpande för sin andel av det överskott som uppkommer hos den utländska juridiska personen. Beskattning kan ske oavsett om beloppet tas ut ur den utländska juridiska personen eller inte.
Med delägare i detta sammanhang avses en skattskyldig fysisk eller juridisk person som ensam eller tillsammans med personer som är i intressegemenskap med honom, direkt eller indirekt genom andra utländska juridiska personer innehar eller kontrollerar minst 25 % av den utländska personens kapital eller röster vid utgången av delägarens beskattningsår. Alla former av kontroll som innebär ett reellt inflytande på företagets agerande omfattas. Innehav av andelar i en utländsk juridisk person genom svenska handelsbolag likställs med direkt innehav.
Enligt huvudregeln (39 a kap. 5 § första st. IL) skall en nettoinkomst hos en utländsk juridisk person anses lågbeskattad om den inte beskattas alls eller beskattas lindrigare än den beskattning som skulle ha skett i Sverige om 55 % av nettoinkomsten utgjort överskott av näringsverksamhet för ett svenskt aktiebolag som bedriver motsvarande verksamhet i Sverige. Med den nuvarande svenska bolagsskattesatsen på 28 % innebär det en beskattningsnivå på 15,4 % (0,55 x 0,28). Det är bara sådana utländska juridiska personer som har en positiv nettoinkomst som kan ha lågbeskattade inkomster.
I 39 a kap. 7 § första stycket IL finns en kompletteringsregel enligt vilken en inkomst inte skall anses lågbeskattad om den utländska juridiska personen hör hemma och är skattskyldig i en stat som räknas upp i en särskild lista som fogats till lagen (bilaga 39 a IL) och som inte omfattas av i listan angivna undantag.
Särskilt undantag från CFC-beskattning görs för vissa stater inom EES-området. För dessa stater skall endast inkomst från koncernintern finansiering respektive försäkring kunna anses lågbeskattad.
Med anledning av den ovan nämnda EG-domen rörande Cadbury Schweppes införs nu en ny kompletteringsregel i den svenska lagstiftningen. Denna regel innebär att när ett lågbeskattat företag hör hemma i en stat inom EES-området skall delägaren inte CFC-beskattas om delägaren kan visa att det lågbeskattade företaget utgör en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs.
Det är delägaren som skall visa att förutsättningarna för att tillämpa undantaget är uppfyllda.
Uttrycket ”verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs” används inte på andra ställen i IL. Därför har lagstiftaren ansett det nödvändigt att ange i lagtexten hur bedömningen i huvudsak skall göras. Utgångspunkten skall sålunda vara att göra en helhetsbedömning grundad på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående.
En sådan objektiv omständighet är om det lågbeskattade företaget har egna resurser i form av lokaler och utrustning i etableringsstaten i den utsträckning som är nödvändig för dess verk-samhet. Ett minimum är normalt ett kontor och viss kontorsutrustning. Däremot behöver företaget inte äga den lokal där kontoret finns. Det är tillräckligt om företaget hyr lokalen. Syftet med detta är givetvis att särskilja så kallade brevlådeföretag där den utländska juridiska personen bara innehar en postbox i etableringsstaten, från riktiga etableringar.
En annan omständighet som lagstiftaren nämner är om det lågbeskattade företaget har egna resurser i etableringsstaten i form av personal med kompetens att självständigt bedriva verksamheten. Det lågbeskattade företaget skall alltså förfoga över sådan personal. Skälet till det är att dess verksamhet skall bedrivas i egen regi, utan inflytande av t.ex. personal hos det lågbeskattade företagets moderbolag eller något annat koncernbolag.
Ytterligare en omständighet som vägs in är om det lågbeskattade företagets personal självstän-digt fattar beslut om den löpande verksamheten och förfogar över likvida medel och annan lös egendom utan andra restriktioner än vad som är nödvändigt på grund av lagstiftningen i den stat där det lågbeskattade företaget hör hemma. Företaget får alltså inte bara vara ett skal för verksamhet som i realiteten bedrivs t.ex. i moderbolagets etableringsstat. CFC-bolagets personal skall i princip inte behöva inhämta beslut eller godkännande från något annat bolag i koncernen. Personalen skall också självständigt verkställa de beslut som fattas. Ett exempel på detta är att personalen skall kunna genomföra överföringar från bolagets bankkonto utan inblandning av moderbolagets personal.
Man skall emellertid godta tvingande restriktioner som CFC-bolagets etableringsstat uppsätter. Ett exempel från den svenska lagstiftningen på en sådan restriktion är bestämmelsen i aktiebolagslagen att bolagsstämman fattar beslut om utdelning.
När det gäller lågskatteländer inom EES-området så finns redan sedan tidigare en begränsning i CFC-beskattningen genom den kompletteringsregel som fanns sedan tidigare (se vad som sagts ovan beträffande kompletteringsregeln i 39 a kap. 7 § IL). Enligt den regeln skall endast verksamhet omfattande koncernintern finansiering och försäkringsverksamhet anses vara lågbeskattad. De ändringar som nu beslutats innefattar att denna inskränkning införs för ytterligare stater inom EES (Bulgarien, Cypern, Island, Marocko, Statsunionen Serbien-Montenegro och Ungern).
Vad som nu sagts innebär således att vad gäller t.ex. Cypern så är inkomst från verksamhet på Cypern inte att anse som lågbeskattad utom i de fall då det är fråga om inkomst från bank- och finansieringsrörelse, annan finansiell verksamhet och försäkringsverksamhet. I de fall inkomsten kommer från någon av dessa sistnämnda verksamheter har delägaren möjlighet att visa att det lågbeskattade företaget utgör en verklig etablering och att verksamheten är affärsmässigt motiverad i enlighet med vad som sägs ovan. Härigenom kan CFC-beskattningen undvikas även om verksamheten är av detta ”kvalificerade” slag.
Lars Wessman
Advokat
Copyright © 1999-2011 Hogia