Sidan publicerades senast 2009-04-27
|
Kalkylmässiga intäkter och kostnader
De intäkter och kostnader som används vid kalkylering brukar skilja sig från intäkterna och kostnaderna i bokföringen, särskilt när det gäller hur de skall värderas och periodiseras samt vilka intäkter och kostnader som skall tas med. En orsak är att man i en kalkyl inte behöver ta hänsyn till de skattelagar och civilrättsliga lagar som man behöver i bokföringen. Företaget bestämmer själv hur värdering och periodisering skall göras samt vilka kostnader och intäkter som skall tas med.
När man beräknar de kalkylmässiga kostnaderna brukar man, till skillnad från de bokföringsmässiga kostnaderna:
Beräkna avskrivningarna enligt nuvärdesprincipen (återanskaffningskostnaden fördelat på den ekonomiska livslängden), alternativt räkna upp anskaffningsvärdet med lämpligt inflationsindex.
Beräkna kostnaden för förbrukning av resurser (t ex råvaror) enligt nukostnadsprincipen (återanskaffningskostnad), alternativt räkna upp anskaffningsvärdet med lämpligt inflationsindex.
Ta med den s k kalkylräntan, det avkastningskrav som företaget har på sina investeringar. Ofta utgår man från den ränta man skulle ha fått om man placerat pengarna någon annanstans, t ex i banken, gällande räntenivå för bankernas utlåning eller den avkastning som ägarna önskar, t ex tidigare avkastning på eget kapital. Man kan även välja att ta hänsyn till ev. inflation i kalkylräntan.
När man beräknar de kalkylmässiga kostnaderna brukar man, till skillnad från de bokföringsmässiga kostnaderna:
Copyright © 1999-2011 Hogia



